Då det redan är för sent.

Varför så svårt?
Varför kan man inte bara visa?
Varför låter vi oss inte bara vara?
Känna, våga, vilja och leva.

Att vårda och ömma
Att leva och älska
Två människor
Ett sinne

Vi vill nå det vi inte har
Låter det som nära är slinka undan
För att sedan försöka vända åter
Som ett slag i ansiktet
Sanningen allt för bitter

Du hade en chans
Du hade två
Du vände dem ryggen åt
Nu står du där
Ensam och övergiven

Nu kanske du börjar förstå
Vad det är och hur det känns?
 Det som kallas kärlek


Bara ord.

Du säger ett ord, kanske två eller fler
Du ger mig en blick, ett löfte och du går
Jag står kvar med längtan, med hopp och tro
Det är då jag inser
Det var bara ord
Ord utan mening
Utan eftertanke
De betydde ingenting för dig.


Några visdomsord innan sängdags.


Det är viktigt att ta hand om sig själv, uppifrån och ner, inifrån och ut.
Jag är bra, du också!


Ett minne för livet.

Sitter här lagom trött och "sliten" efter många timmars firande och få timmars sömn, men det var det värt. Folk har antingen sagt att studenten är det bästa de varit med om i sina liv, eller så har det varit ganska så överskattat, i mitt fall var det definitivt inte det andra alternativet. Jag hade så sjukt roligt! Allt från champagnefrukosten, utspringet och tårarna under mitt tal till flakåkandet och festen på kvällen. Ett minne för livet!

Det var många man inte han säga hejdå till, många man knappt såg och det är det som idag känns jobbigt. Efter att ha varit uppe i varv visste jag knappt vart mina fötter befann sig, men jag hade åtminstonde roligt. Jag tror de förstår, folk jag inte hunnit tacka, men jag ska komma tillbaka och ge er alla en stor kram, för det är hos er jag har utvecklats blivit den jag är idag, det är under mina tre år på walthers som den stora förändringen har skett. Tårarna igår var för er, för oss tillsammans, för att jag var lycklig men samtidigt ledsen att lämna det fina bakom mig, en stor trygghet. Nu ligger framtiden öppen och i värsta fall får jag blicka tillbaka, återvända för en stund och finna ro hos er. Det vi hade, eller fortfarande inom oss har är unikt!

Walthersandan, slå den om ni kan!





(Inlägget skrevs dagen efter studenten, men jag gillar den, den för fram en bra känsla på ett bra sätt. Det var en magisk dag!)


Det nya livet.

Man kan kalla det så, tiden efter studenten. Mycket förändras, plötsligt ligger framtiden i dina egna händer. Än så länge har jag inte kännt av den känslan så mycket men det kommer nog, när man är van vid att skolan ska börja och den inte gör det ...

Valde att ta bort allt tidigare skrivet från bloggen då jag ser på framtiden som något nytt, det förgångna är något passerat, nu ser jag framåt! :)

(Egentligen skulle jag ha startat upp en helt ny blogg, men mrs. pulver som man är fick jag det inte att fungera för mig. Kan ju alltid skylla på att jag alltid varit gymfjolla och så även i fortsättningen kommer vara, haha ...)










Nyare inlägg
RSS 2.0