Att skapa sitt eget liv.

Du har alltid ett val.
Du kan alltid skapa en förändring, om du verkligen vill.

Mitt liv, vad det är just nu.
Jag, den jag är idag.
Jag, i framtiden, vem jag vill bli.


I like.

And the world around us won't stop turning tonight
I'm losing control right now and I feel it's right
I like.


Lyckablandatmedrädsla.


När allt inte är logiskt får man helt enkelt bara välja sida.



Tänk bra och det blir bra.


Det finns nästan ingenting som inte handlar om inställning.


Om du älskar.

Vill du lite mer
Är du villig att jobba för det som är
Och för det som i framtiden kanske består.

Livet, oavsett förhållande till familj, vänner eller kärleken
I livet får du ge, men också ta
Ibland får man kompromissa
Kanske genomgå en förändring för att hitta vägar
Ditt rätta är kanske inte den andras rätta
Och du får acceptera den andra
Som den andra är
Att du inte alltid kan utgå från dina egna värderingar

För att skapa ett förhållande krävs mer än kärlek.

Mitt liv, ditt liv, vårat liv.

Jag är en människa som blir väldigt "into it" när jag dyker in i något. I det mesta jag gör handlar det om allt eller inget, på gott och ont. Ibland går det liksom bra, som med träningen, på gymmet är det till min fördel när jag hellre svettas som en gris än att göra saker halvdant för att slippa visa upp en blöt tröja för "okända" människor. I förhållanden, vänskap som kärlek kan det bli till min nackdel då jag lämnar ut mig väldigt extremt och blir nästintill beroende av den/dem jag kommer nära. Jag måste lära mig att älska men samtidigt bibehålla min självständighet, för jag vet att jag inte behöver någon annan för att klara mig, känna mig bra och veta att jag duger! Dock tror jag på "ensam är stark, men tillsammans är vi starkare". :)

Ida och Rocky, tack för erat stöd. Bättre vänner kan jag inte tänka mig! (Och Sunne också såklart, som jag vet skulle funnits där om hon inte glidit runt i Asien på upptäcktsfärd! :D)
Familjen, för att ni älskar mig och jag er. Ett sånt band som aldrig brister.
Tjorven som blev min räddare i nöden. ;)

Andreas, för att du gör mitt hjärta glatt. Jag älskar dig och vill inte vara utan din närhet!
Du är bäst!

-

När jag tänker tillbaka har jag ofta, om inte alltid blivit placerad i "andra facket" bland flera vänner och personer jag umgåts med. Ofta blivit förbipasserad och kanske "bortglömd"? Jag gillar inte den känslan. Det är som att folk kan bestämma när det är "rätt tillfälle" att träffa mig. Det handlar om när de kan och inte om jag kan, om jag har annat för mig. På deras villkor, inte mina, och istället för att kunna kompromissa talar deras jävla stolthet och ger inte vika för en sekund.

Fuck it. Sådana människor gillar jag inte, de har jag gjort mig av med.


Kärlek kan vara:

Att tycka om någon
Att tänka på någon
Att aldrig kunna släppa tankarna på denna
Att vilja den väl
Att vilja ge den allt du har
Att ägna den all den lycka den kan få
Att få fjärilar i magen när du ser personen
Att bli glad
Att aldrig vilja sluta le

Men hur kan man vara kär i någon man knappt känner?
Hur kan liknande känslor uppstå av att bara känna av personens närvaro på håll?
Genom att bara se men aldrig röra ...

Kärlek är mer än känslor som uttrycker sig för omgivningen
Kärlek är ett band, blandat med känslor
Bara för er två, i ett vackert samspel.


Jag är Emma.

Jag har fel och brister, precis som du
Jag är människa och mår dåligt, samtidigt som jag ofta mår bra

Som människa vill man vara så mycket

"Man" ska vara glad, positiv, ta hand om sig själv, lyckas med allt, kärlek som karriär ...
Det är nog dags att bara acceptera läget
Jag är Emma, varken mer eller mindre
Med ett yttre, med ett inre
Vissa tycker om mig, andra inte
Jag har en vilja och med den kan jag göra precis vad jag vill
Att tycka synd om sig själv löser inga problem.


Något som borde vara självklart.

Ibland måste kärleken sättas på prov och ifrågasättas för att sedan vara självklar.

Såg nyligen klart på en film om World Trade center och tragedin den 11:e september år 2001. Den berörde, på djupet, på riktigt. Även om vi som inte befann oss där då inte ens kan föreställa oss känslan och dess kraft gav filmen oss en inblick i det helvete som bröt loss. Att det finns en sådan grymhet i en värld vi lever i. Jag mår dåligt av bara tanken.

Filmen förmedlade något som vore självklart, men som är allt annat än just det i mångas liv. Den förmedlade om kärleken bland alla älskande, bland de som förlorade, bland de som trodde sig ha förlorat men åter fick glädjen tillbaka. Det som krävdes för att aldrig mer tvivla på det som kunde ha gått förlorat. Den förmedlade också om vår medmänsklighet och kärlek gentemot alla individer omkring oss. Folk gjorde det rätta, oavsett till vilket pris. Att rädda de få överlevande som fanns begravda under massorna var inget alternativ, det var ett faktum. Det är sånt vi annars i vardagen lätt glömmer bort, att finnas där för varandra.

Det borde inte vara så, men det är ofta så, kärleken tas för given.
Glöm inte bort att älska den du älskar, nu ännu lite mer.


För mig är lycka att få vara din.

"Nu är det du och jag, och det är så det ska vara".

SOS familj.

Igår låg jag och kollade på SOS familj. Ärendet var ganska intressant, och Mia Törnbloms besök gjorde mig inspirerad. Jag har läst hennes bok Självkänsla nu och även om folk säkert kan tycka hon är klyshig så är hon bra på det hon gör. Hon är en positiv människa som kan hjälpa. När jag läste hennes bok så började jag skriva ner bra saker varje dag (om mig själv och saker i mitt liv) och det hjälpte. Nu var det länge sedan, men igår så bestämde jag mig för att börja på nytt. Prova du också, det funkar!

Skriv ner några bra saker, om dig själv, något du gjort, eller varit med om.
Skriv ner några saker som du är tacksam för i livet, t.ex. familj, vänner eller att ha tak över huvudet.

Det är som Mia sa; "Självkänsla är en färskvara, precis som kondition. Utan träning tappar vi konditionen, likaså med självkänslan". Även om vi inte är medvetna om dem så uppkommer det hela tiden negativa tankar i vårat huvud och dessa påverkar oss, vissa mer, andra mindre.



Det hänger på dig.

Du är inte starkare än vad du gör dig.

Ingen kommer tycka synd om dig i ditt självömkande.
Livet har två vägval, den optimistiska och den pesimistiska.
Antingen är du glad för det du har eller så spiller du tårar för det du skulle vilja ha.
Valet är ditt.


Borttappad själ.

"Ibland tar rädslan över och slukar dig inifrån och ut".


.

"En förändring vore på sin plats".


Värdet i det goda.

Det är en konst att se det stora i det lilla. Det finns mycket i livet att glädjas åt, allt från att ha en familj som älskar dig och ställer upp, till att finna tro inom sig själv och att ha ett jobb att gå till. En annan sak är även att få ha någon att dela livet tillsammans med.

Du kramar mig, jag kramar dig, jag mår bra. Jag ska aldrig släppa dig!

Några ord av sanning.


"Älskar du en person vill du den allt väl, att den mår bra och är lycklig, även om detta inte inkluderar dig".


"Nej nej, jag ska bara titta".

Jag står i butiken och plockar när en kund kommer in. "Hej hej" säger jag, av ren artighet (och för att vi tillbeds att vara trevliga när kunder kommer), för folk brukar uppskatta detta, men inte denna som så många andra ... "Nej nej, jag ska bra kolla" och tittar på mig med uppspärrade ögon. Och då vill vi (läs, jag och mina kollegor) bara säga "Och jag sa bara hej", för vi hade inte i åtanke att hoppa på er. Ett hej är ett hej, inte ett "hej, nu jäklar ska du köpa grejer" ...

När blev det "förbjudet" att vara trevlig?


Höger- och vänsterfil?

Ibland funderar jag på om det vore bättre att precis som för bilarna använda sig av höger- och vänsterfilar för oss "gående". Jag menar, vissa verkar tro att de äger gångvägarna. Det kan tyckas vara något löjligt att irritera sig på men jag gör det, något så fruktansvärt. Gör inte du? Oavsett om jag är påväg till jobbet, gymmet eller bara är ute på mina promenader så möts jag av dessa idioter. Förlåt, men de är ju det ...

Jag går på höger sida om gångbanan, plötsligt svänger en annan person in på samma gångväg och självklart på samma sida som mig. Vad är det som är svårt med att välja den andra sidan när man ser en person i motsatt håll? Och dessutom ha mage att bara pina på och självklart göra (mig) tvungen att byta sida. Nej, det är inte själva grejen att gå åt sidan som är jobbig eller irriterande, det är att folk tror "här kommer jag, flytta på dig" som stör mig. Ibland går jag helt enkelt bara rakt på och till slut blir de tvungna att flytta på sig.

Så det vore för enkelhetens skull att införa ett "system", åminstonde för att jag ska slippa bli irriterad, men jag vet, bara tanken är löjlig, väldigt löjlig ...

Detta är typiskt exempel på ett såkallat "i-landsproblem", inte mycket värt att nämnas. Lite gnäll när det inte finns så mycket annat att gnälla på, för gnälla, det måste man ju?

Ett steg ut i det blå.



Lycka.

Tidigare inlägg
RSS 2.0