Det sitter i huvudet, eller i humöret ...
Vissa dagar är det bara så, kroppen känns som en ballong (fast självklart vet jag att det inte är så). Jag hatar den känslan, den får mig att känna mig obekväm i det mesta jag sätter på mig. Tacka vet jag mjukisar och en oversize tröja i dessa svåra tider ... ;)
Hur som helst så känns det mycket bättre när jag fått aktivera mig på gymmet. Mitt älskade armpass fick mig på bättre humör och skrämde iväg obehagskänslan, tack och lov! Trots en ömmande träningsvärk i lår och rumpa lyckades jag trampa 20 minuter efter passet vilket gjorde susen, så nu sitter jag här trött och jävlig. Sova gott kommer jag iallafall göra!
Imorgon väntar total vila pga. jobb 10 - 19. Vill ge mig själv en helt ledig kväll så jag kan gotta mig i min nya stora tjocktröja framför tv'n och fotbollen. :) Tar nya tag på fredag med en morgonpromenad, därpå även lördag och söndag, samt ett svettigt axel och trapspass på söndag.
"Skillnaden mellan nu och då är att jag förstår min kropp bättre, på samma sätt som jag behöver träning behöver den vila".
