Lycka.
Jag blev nästan nervös, typ sådär när man säger; "fan, jag skiter nästan på mig". Tiden gick verkligen lååångsamt när jag låg där hemma hos Andreas och väntade. Vad trodde jag egentligen? Att han skulle bli arg när jag var där utan att han visste om det?
Jag har aldrig längtat så mycket, aldrig mått så fantastiskt bra när jag fått vara nära en person igen efter ett par dagar. Kvällen var underbar och att känna din kropp nära igen var lycka. Jag förstår mer och mer vad du betyder för mig, och vad du ger. Jag vill helt enkelt aldrig vara utan dig igen. Du är bäst!
PUSS ÄLSKLING!
Kommentarer
Trackback
