Självkritik, ett destruktivt skitbeteende ...
Häromdagen pratades det lite på gymmet, hurvida självkritiken kommer krypandes och hur den succesivt ökar vid träning och när kroppen visar på förändring. Det är nästan så att ju bättre det blir, ju fler fel ser du. Man blir girig, man vill bli bättre, man blir manisk.
Ena killen sa det; "om jag kollar tillbaka på mig själv, hur jag såg ut när jag var som bäst, då tyckte jag mig bara se fel som jag ville förbättra, men idag skulle jag göra vad som helst för att se ut så". Varför har många svårt att se förbättringarna istället för felen? Är människan så girig? Det sistnämnda borde jag inte ställt som en fråga, för vi är uppenbarligen det i det mesta som har med våra liv att göra. Mer pengar, mer matriellt, mer kärlek, mer muskler, bättre kroppar ...
Jag är inte perfekt, jag tar åt mig, för jag känner igen mig. Jag känner mig stolt över vart jag kommit med mig själv och min kropp, men jag vill mer, jag vill bli bättre, jag är inte klar. Den andra killen sa också det; "att vilja förbättras och vara kritisk är väl bra i sig också, det är ju det som får en motiverad till att försöka mer, men det handlar om att inte gå till överdrift". Det är just det, att inte gå till överdrift ... Den hårfina gränsen, lagom eller för mycket. Och vad är egentligen skillnaden?
Jag skulle inte kalla mig manisk, inte med den aptiten jag har, men många skulle nog kalla mig det, med tanke på hur jag väljer att lägga min kost och träning. För vissa är morgonpromenader minst 5 dagar i veckan och minst 3 gympass mycket, + att jag på det väljer bort skit (nu har jag bestämt mig!) alla dagar i veckan förutom 1. Jag skulle kalla det hälsosamt tänkande, för kropp och själ. Det är bra, inte bara på ett sätt. Visst är chocklad gott, godis, läsk, bullar, glass, hamburgare och allt annat också, men nej, man mår inte bra utav det.
Det jag ville komma fram till var egentligen bara att man får välja sitt levnadssätt själv, på egen bekostnad, men skippa det självdestruktiva beteendet, det skadar bara dig själv.
Se till det goda du gör istället, för dig själv och din kropp!
såklart de är bra att tänka hälsosamt och äta rätt, men de ska ju inte gå för långt att man aldrig är nöjd med sig själv eller sitt utseende för den delen. För meningen med all satsning är ju att vara nöjd, och att bara satsa och aldrig vara nöjd är inte en kul tillvaro. Sen måste man kunna acceptera faktum att man är inte perfekt alltid utan man kan ha sina "bad days" eller "bad pic" om vi snackar facebook;) Men att kunna ta de och acceptera det, det är styrka. Iaf inre styrka, och den är viktig för att oxå vara nöjd. Om man själv tycker man ser bra ut, spelar de ju ingen roll om man har gympabyxor och skitigt hår eller om man är uppklädd. ;p Men bara för man är nöjd ska man ju inte sluta, för man måste ju bibehålla sin nöjdhet. För allt de vi snackar om är en färskvara som hela tiden måste arbetas med. =)
Så diciplin i all ära, men om man aldrig är nöjd så finns de ju ingen vits med det. Och självklart kan man alltid höja ribban hela tiden, men man måste ändå se till att njuta över att man nåt de första målet.
